Ångest

Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädsla, nervositet eller oro, vare sig det är situationsbetingat eller inte, men som inte beror på ett faktiskt hot eller en överhängande fara.

Ångest kan vara en sinnesstämning eller ingå som delsymtom i en psykisk störning, till exempel ångeststörning, depression eller psykos, bero på en kroppslig sjukdom eller uppkomma till följd av droger. Det kan, om det är situationsutlöst, också vara normalt.

Symtom

Ångesten yttrar sig fysiskt på samma sätt som rädsla och oro, med arousal, darrningar, muskelspänningar, påverkat andningsmönster, svettningar, palpitationer, blekhet, vidgning av pupillerna, yrsel och svimningskänslor. Dessa kan alltså vara helt normala, men de kan också vara symptom på kroppslig anspänning beroende på t ex stress, och bero på ångest. Under ångesten är personen vaksam, misstänksam och spänd på samma sätt som vid flykt- och kamprespons. Stark eller mycket långvarig ångest kan leda till apati och orkeslöshet, eftersom ångesttillstånd är mycket energikrävande. Detta förhållande observerades redan 1908 av Robert Yerkes och John D. Dodson, och kallas därför Yerkes–Dodsons lag. En känsla av ängslan och stark overklighetskänsla (derealisation) finns ofta i samband med stark ångest.

Orsaker

Ångest kan betraktas som en kvardröjd rädsla, en rädsla som inte gått över. Det räknas därför som ett psykiskt problem, eftersom ingenting reellt motiverar sinnesstämningen. Stress är en vanlig orsak och det finns en stor samsjuklighet med både depression och neuros.

Eftersom ångest i grunden har en rationell funktion ligger det i sakens natur att det är svårt att göra sig av med den. Det går inte att bara strunta i den, för i så fall hade det varit alldeles för lätt att strunta även i befogade varningssignaler. Detta betyder emellertid inte alls att det är omöjligt eller omänskligt svårt att bli fri från ångest, det krävs bara metoder som inte alltid verkar självklara.

Det finns forskning som visar på att ångest samt depression hos barn är tätt förbundet med anknytningsmönster. Vidare finns det forskning som tyder på att internetbehandling kan fungera väl på ångestsyndrom.

Fysiologiska mekanismer

Ångest anses beröra nervbanor i amygdala och hippocampus. Med datortomografi har man kunnat observera att personer som möter obehagliga och potentiellt skadliga stimuli, som till exempel en obehaglig lukt eller smak, får ett ökat blodflöde i dessa delar av hjärnan. I dessa situationer rapporterar försökspersonerna också en lätt ångest. Detta visar att ångest kan vara en skyddsmekanism som är utformad för att hindra att organismen utsätts för fara, till exempel genom att man äter ruttnande föda.

Att förstå vad som faktiskt händer i kroppen är av avgörande betydelse för att slippa ångest. Det handlar inte om en oförklarlig kraft eller en mystisk makt - som det mycket väl kan upplevas som - utan framför allt om en oftast omedveten anspänning. Den yttersta orsaken kan vara (omedvetna) kroppsliga signaler som misstolkas som hotande.

Ångeststörningar

Inom psykiatrin kategoriseras en grupp ångestrelaterade störningar som ångeststörningar. Dessa inkluderar paniksyndrom med eller utan agorafobi, agorafobi utan paniksyndrom, specifika fobier, social fobi, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, akut stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom och substansbetingat ångestsyndrom.

Ångest kan också vara helt biologiskt betingat och uppkomma som symtom på sjukdom eller droger, se organisk psykisk störning och drogutlöst psykisk störning. I sådana fall orsakar en förändrad hjärnaktivitet (t.ex. abstinens, en hjärntumör eller endokrin rubbning) dessa symtom.

Existentiell ångest

Ångest är ett centralt begrepp inom den existentiella filosofin. Filosofer som Søren Kierkegaard, Martin Heidegger och Hans-Georg Gadamer framhåller ångesten som en grundsituation i tillvaron. Ångesttillstånd pekar snarare mot att synliggöra frågan om varats och intets mening. Dödsångesten handlar om att eftersom människan kan tänka har hon/han med döden att göra.

Ett nära samband finns i ångest med känslan att vara trängd och utlämnad åt det främmande. Tillvaron känns kuslig, otrevlig och hemlös. Det är något gåtfullt att kunna närvara, vara vaken och medveten. Människan behöver kvalen för att ge sig själv gestalt. Idag avskiljer sig människan alltmer från naturens helhet genom att "glömma" döden. Människans har även en förmåga att använda logos och språket, vilket innebär att människan har en distans till sig själv. Dessa faktorer ökar livsångesten. Ångesten växer idag vilket kan förstås som att vår tid har ökat människans behov av säkerhet. Religionerna lämnar ett tomrum efter sig när de avlöses av vetenskapen som inte kan ge svar på den utsatthet som finns i tillvaron trots allt. Livsångesten kan sedan driva in oss i ängsligheten samt rädsla och skräck, vilket snarare är psykiatrins område.

Källa

Panikångest - Fakta

Panikångest

Personer med panikångest får kortvariga attacker av inadekvat rädsla.

Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.[1] Minst tre panikattacker under en period av tre veckor krävs för diagnosen panikångest.[2]

Orsaken till en panikattack kan ibland vara situationsbetingad. Vid direkt fara kan det vara ett friskt beteende. Återkommande panikattacker utan synbart skäl är ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller droger, som till exempel hypoglykemi, giftstruma, ämnesomsättningsrubbningar, vissa neurologiska sjukdomar, vissa hjärtsjukdomar, drogpåverkan (till exempel koffeinförgiftning, alkohol, amfetamin, kokain), abstinens vid substansmissbruk, vissa typer av mediciner och bieffekter vid utsättning av narkotikaklassade läkemedel.

Symtom

Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panik, oro, inadekvat rädsla eller nervositet, vilken vanligtvis bara varar någon minut. Vanlig ångest kan komma smygande och pågå en längre tid, medan panikångest uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning. Ångestattacken visar sig som andra ångeststörningar, med ett påslag avperifera nervsystemet, vilket kan ge palpitationer, darrningar, yrsel, svårigheter att andas (dyspné eller takypné), svettningar (hyperhidros), rodnad, med mera, men de individuella variationerna är stora. Attacken går i vissa fall över när personen ger sig av från platsen där den utlösts. Efter attacken kan personen ha en stark rädsla för att en liknande attack skall återkomma.

Personen kan på grund av dessa symtom plötsligt bli rädd för att dö, bli galen eller för att förlora självkontrollen, trots att det inte finns någon objektiv grund för sådana rädslor. För att diagnosen skall ställas krävs att personen upplevt detta några gånger under några månader, och att attackerna inte, som vid fobier, uteslutande framkallas av särskilda stimuli.[1]

Den höga ångestnivån kan leda till dissociation, depersonalisation och derealisation, det vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt.[1]

Om samma symtom uppkommer till följd av stora folkmassor som av att åka hiss eller buss, kan det vara en social fobi,klaustrofobi eller torgskräck. Panikångesten kan leda till rädsla för att en ny panikattack ska utlösas offentligt varför många drabbade undviker folkmassor eller sociala situationer, vilket betyder att panikångest kan leda till social fobi ochagorafobi.[1]

Symtomen från panikångest kan uppkomma av orsaker som inte ursprungligen är psykiska, t.ex. vid en allvarlig fysisk sjukdom, systemiska sjukdomar, akut stress, drogmissbruk eller smärta. I synnerhet symtom från hjärtat måste alltid utredas, även om personen tidigare haft panikångest.

Behandling

Enligt Socialstyrelsen i Sveriges nationella riktlinjer från år 2010 skall paniksyndrom i första hand behandlas medkognitiv beteendeterapi[3], i andra hand med antidepressiva läkemedel[4] och i tredje hand med internetterapi[5].

Prognos

Livstidsprevalensen i en amerikansk undersökning från 1994 var 3,5%.[6] I Sverige har cirka 2,2% av befolkningen paniksyndrom under en 12-månadersperiod.[7] Paniksyndrom med agorafobi verkar vara vanligare bland kvinnor än bland män.[8]

Källor

^ [a b c d] The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 115^ Privat Medicin: Panikångest. Panikattack Länkad 2013-03-20^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 1: Psykologisk behandling med KBT. Läst 2012-04-14^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 2: Läkemedelsbehandling med antidepressiva (SSRI). Läst 2012-04-14^ Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid paniksyndrom - prioritet 3: Psykologisk behandling med internetbaserad KBT. Läst 2012-04-14^ Abnormal Psychology – an integrative approach. David H. Barlow, V. Mark Durand, Wadsworth, 2005^ Läkartidningen: "Paniksyndrom – ond cirkel av feltolkade kroppsliga signaler". Läst 2012-04-14^ Paniksyndrom med och utan agorafobi. Bengt E. Westling, i "Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin" av Lars-Göran Öst (red.), Natur och Kultur, 2006.


Källa:
Wikipedia®

Min Ångest

När jag får ångest varvar jag upp och det käns som om Jag ska hoppa ur mitt eget skin. Hjärtklappning, oroskänslor, svettningar, darrningar, spänningar, huvudvärk, kryper i kroppen, rastlöshet, svårt at få åt mig luft m.m jag har dock blivit bra på att dölja detta för min omgivning och har ständigt något att skylla på när jag är som mest nipprig... När ångesten eller panikångesten lägger sig går jag in i en känsla av depression så det käns aldrig riktigt bra...

Minfulness

http://www.expressen.se/halsa/bevisat-mindfulness-fungerar-pa-angest/

Medveten närvaro och att meditera tror jag på men den formen av mindfulnes jag fick erfara stressade mig oerhört mkt. Jag har lyssnat på både cd och terapeut som pratar med entonig röst och talar om vilka muskler man ska spänna för att sedan slappna av och känna skillnaden mellan spänning och avslappning, det hela slutade med att jag gick och spände mig i flera dagar.

Men detta antar jag är som allt annat - individuellt hur man svarar på behandling och vilken inställning man har till metoden påverkar också resultatet. I mitt fall var jag väldigt skeptisk innan så det kan vara en orsak till att det inte fungerade på mig.

Mediciner

Jag får/har fått så många mediciner nu så det är svårt att hålla isär alla. Jag får medeciner för sömn, led och muskelvärk, stämningshöjande och stämningsstabiliserande.

För sömnen - theralen, stilnoct (zopidem), imovane (zopiclone), tegretol, propavan, quetiapin

Stämningshöjande - sertralin, fluoxetin, venlafaxin (utsatt), har även fått anafranildropp i två omgångar första gången med gott resultat andra gången utan resultat.

Stämningsstabiliserande - lamotrigin (utsatt)

Ångestdämpande vid behov - lergigan, sobril, atarax (utsatt)

Värk - paraflex, alvedon, ipren

Nu har jag säkerligen missat ett par tre stycken, men dessa är de jag kan komma på utan att läsa i min medicinlista. Det käns som läkarna slänger medicin efter mig, jag själv tror inte på att endast ha läkemedelsbehandling. TMS behandlingen är ny för mig och jag håller tummarna för att det ska ge ett gott resultat.

Min teori är att mkt av mitt dåliga mående/sömnbrist/ångest/depression beror på en kemisk obalans i min hjärna, många gånger har jag svårt att se ett samband med yttre omständigheter som skulle kunna få mig att må som jag gör, vilket gör att jag tror på viss läkemedelsbehandling. Jag har själv i samråd med läkare bestämt vilka av medicinerna jag vill fortsätta med och har även valt att öka dosen på sertralin samtidigt som jag behåller fluoxetin. Med sömnen är det svårare inget tycks bita på mig så där får jag (i samråd med läkare så klart) laborera lite till.