- ibland vill jag svara ja på den frågan med tanke på att så mkt har hänt i mitt liv som gör att jag känner att jag saknar en grundtrygghet som jag tror andra har. Jag har blivit sviken så hårt att det ärrat mig i själen (om man nu har någon). Om jag nu ska göra en grov analys av mitt liv så förstår jag själv inte att jag står på benen. Sedan unga år har jag befunnit mig i kaos, kaos i min hemmiljö, kaos i mitt känsloliv och kaos runt om mig hela tiden. Jag känner mig trasig och vet inte riktigt vilka bitar som fattas eller vart de ska sitta. Är jag som alla andra? Är alla människor mer eller mindre trasiga?
Jag ser inte mig själv som någon som haft ett jävligare liv än någon annan, utan snarare som att jag aldrig fick verktyg från grunden att klara av detta kaos som mitt liv har bestått av. Jag klandrar inte mina föräldrar, syskon eller vänner utan bara mig själv för att jag inte kan reda ut allt detta virrvarr av känslor, händelser och ja, kaos.
- Jag försöker lappa ihop mig själv med silvertejp och karlssons klister lite nu och då, detta fungerar ibland men oftast inte.
